Varit hemma och varit sjukskriven i nästan ett halvår, men nu är det dags att börja jobba igen. Fick ett fint uppdrag som skall vara ett år och jag känner det verkligen som en nystart. 

Jag kommer att vara urtrött i början, mycket nytt kommer det att bli. Nya rutiner, nya människor och gud vet allt. Men jag ser positivt på det mesta och jag tror det kommer att gå bra. Lite fjärilar i magen har jag trots allt. Det skall man ha, det är bra, tror jag.

Det tråkiga är väl att lämna hundarna på morgonen, men maken kommer att gå ut med dem mitt på dagen och jag tror att får de bara vad de behöver under kvällarna så kommer de att greja det.

Oanvänd pga av storleken. 

Jag borde vara glad. Jag har ett jobb, en bra make, ett bra boende och väldigt fina vänner. Ändå känner jag mig inte glad, eller nöjd eller vad man nu kan beskriva det som. 

Understundom känner jag mig väldigt ensam. Fastän jag har allt det som står ovanför här. Jag vill väldigt mycket men kommer liksom inte till skott. Får inte "tummen ur" som man säger. 

Vill röra mig mer, men kommer inte iväg. Vill gå ner några kilon, men anstränger mig inte tillräckligt. Är egentligen ganska lat, fast jag anses som duktig (emellanåt i allafall). 

Men idag har varit en bra dag. Har varit och tittat på hundvalpar, som jag inte skall ha, men ändå. De var jättefina och en bra uppfödare med stort ansvar och stort hjärta. 

I morgon blir det nog bättre.