Man skall egentligen planera upp sin semester om man inte beställt resa eller dylikt. Men det har jag inte gjort.

Jag har planerat 2 dagar tillsammans med mina barnbarn, med saker de gillar och saker jag gillar.

Harry Potter: en absolut favorit som jag har följt sedan första boken. Lyssnat på dem med Krister Henriksson som uppläsare. Jag har sett alla filmerna och det mer än en gång. Nu skall vi se sista delen tillsammans, barnbarnet och jag. Så kul att se den på bio för det har jag inte inte gjort däremot tidigare. Bara köpta DVD. 

Ridning: Sedan i höstas har jag inte suttit på en häst men någon gång måste jag ju göra det igen. Nu tänkte jag göra det på hästar jag känner på ställen där jag vet vägarna och vad som kommer att hända. Jag är fysiskt och mentalt förberedd. Detta skall jag göra med småtjejerna och jag hoppas att vi får en fin ridtur tillsammans. 

Sedan har jag inte bestämt något alls mer och det känns bra.

Min första dag var lite jobbig direkt på morgonen men blev bättre under dagen. Promenad med tanterna på området gjorde en bra start efter det lilla jobbiga i morse. Sedan frukost och lite mailskrivande.

Nästa punkt på programmet var att hälsa på Lotta med familj och lilla vovven Rufus. Vi hade lite träning tillsammans (hund alltså) Nils och jag och Rufus och Ebbe, som också fick visa vad han kunde. Ett par fina timmar tillsammans och Lotta dokumenterade för att komma ihåg.

Vi började dessutom detta pass med att dricka kaffe och äta tårta hos Lottas svärmor Barbro, som nyss mist sin make. En fin stund tillsammans också, tyckte i alla fall jag. 

På vägen hem tankade jag bilen i Kungälv, bensinen ör billigare där och sedan kom vi hem. Samtal med Stefan på mobilen, tack för stöd och peppning, gjorde hemresan bra. Kram Carina också.

I skrivande stund är det skönt att sitta i soffan en liten stund, äta lite om en stund och sedan försöka göra lite vardagliga saker man inte kommer undan även om man har semester.

Ser fram emot att på söndag gå på Bio med Nils, Harry Potter sista filmen. Skall bli jättespännande. Vi börjar med att fika och det är ju alltid trevligt.

Sara med fästman och hund kommer på fredagen och det skall också bli trevligt. Saknar henne väldigt just nu. Förväntar mig en rejäl promenad och kanske lite shopping (till mig!) på lördagen. 

Jag vet inte riktigt vad jag känner inför årets semester. Lite för trött just nu för att ens tänka på den som en skön ledighet. 

Men, jag har fr o m nu semester. Tre hela veckor. 

Jag har inte bestämt något särskilt och då tyckte jag att det var OK att vara hundvakt åt diverse hundar. Men det blir från min andra vecka. Lite kul skall det allt bli. Fyra hundar i huset, det kan bli rätt kul och rörigt faktiskt. Framförallt för att en är valp och väldigt söt.

Det är skönt att inte bestämma att man skall åka någon stans utan jag kan ta dagen som den kommer. Det kommer väl att bli en del promenader och en del hundträning antar jag. Man kommer liksom inte undan  . 

Känns det som om jag inte riktigt har landat? Det har jag inte. Jag har jobbat 70 timmar denna vecka och det har varit tufft. Dessutom känns det som om jag skulle behövt några dagar till. Men jag orkar inte mer. Så det så.

Så jag är väldigt väldigt värd min ledighet!

Skål! 

Varit hemma och varit sjukskriven i nästan ett halvår, men nu är det dags att börja jobba igen. Fick ett fint uppdrag som skall vara ett år och jag känner det verkligen som en nystart. 

Jag kommer att vara urtrött i början, mycket nytt kommer det att bli. Nya rutiner, nya människor och gud vet allt. Men jag ser positivt på det mesta och jag tror det kommer att gå bra. Lite fjärilar i magen har jag trots allt. Det skall man ha, det är bra, tror jag.

Det tråkiga är väl att lämna hundarna på morgonen, men maken kommer att gå ut med dem mitt på dagen och jag tror att får de bara vad de behöver under kvällarna så kommer de att greja det.

Oanvänd pga av storleken. 

Jag borde vara glad. Jag har ett jobb, en bra make, ett bra boende och väldigt fina vänner. Ändå känner jag mig inte glad, eller nöjd eller vad man nu kan beskriva det som. 

Understundom känner jag mig väldigt ensam. Fastän jag har allt det som står ovanför här. Jag vill väldigt mycket men kommer liksom inte till skott. Får inte "tummen ur" som man säger. 

Vill röra mig mer, men kommer inte iväg. Vill gå ner några kilon, men anstränger mig inte tillräckligt. Är egentligen ganska lat, fast jag anses som duktig (emellanåt i allafall). 

Men idag har varit en bra dag. Har varit och tittat på hundvalpar, som jag inte skall ha, men ändå. De var jättefina och en bra uppfödare med stort ansvar och stort hjärta. 

I morgon blir det nog bättre.

Jag är inspärrad i ett plastbandage och skall vara så i 6 veckor. Jag kan inte knyta skor, kan inte hålla emot när det gäller små saker, mona kläder går inte på mig för att ärmen inte går över ställningen som håller tummen i position.

  Men det är lila och det är ju LEK's färg, det var därför jag valde den! Det är den enda ljuspunkten för tillfället!

Det är kul med hundträning om man inte har bråttom och måste tävla i morgon. Ebbe som är en stirrig liten hund tycker också det är kul med hundträning, men hans fokus är ju inte det bästa. Det tar lite tid med att lära sig saker rätt. Mattes tajming är ju inte den bästa alltid heller och då kan belöningen komma i fel ögonblick.

Apport till exempel. Hur många gånger har jag inte sagt "BRA" när han precis släppt apporten. Vad belönar jag? Jo, släppandet. Sånt tar tid att rätta till. Det är därför jag är så glad idag när han håller apporten och sätter sig ned med den när jag säger tack. Det har tagit sin tid och är inte 100% säkert ännu, men det kommer att bli bättre för varje gång.

Idag kan Ebbe alltså hämta apporten från nära håll och komma in fot med den och sätta sig. Ett stort framsteg!!!!

Han kan också gå fot kortare sträckor. Stanna på stanna-kommando på kort avstånd och stå stilla några sekunder. För en hund som står och trampar hela tiden är detta en stor händelse.

Med andra ord: Ebbe är en bildbar 3-kiloskille som tycker livet är kul!